På tv kunde man den 25 november se ett reportage om hemlösa i Stockholm. Flera vittnade om att bostadsbristen var ett av deras största bekymmer. Inslaget visade bland annat en nybliven barnfamilj som inte hittade någonstans att bo. Många människor får också leva i misär som så kallade hemlösa. Naturligtvis är detta en onödig och beklämmande vardag för många.

Man kan ju lätt konstatera att vi i Härjedalen lever i en helt annan värld.

Vi i vår kommun liksom många andra inlandskommuner pratar istället för, trängsel och nybyggnationer, om folkbrist och att riva hyreshus. Här finns definitivt plats för fler människor.

Nog är det väl underligt att ”land och stad” inte kan prata med varandra och tillsammans hitta enkla lösningar.

För moder Svea är det dyrt med en gles glesbygd och en tät tätort. En utjämning av folk och arbetstillfällen vore uppenbart en lösning på många ömsesidiga problem. Tyvärr finns inte majoritet för ett sådant tänkande i politiken. Vi är för få innevånare och väljare i glesbygden som ser vår sida av problemen.

Tänk om man från regering och riksdag lite mer offensivt kunnat bidra med att bland annat utlokalisera statlig verksamhet ut i landet. Tyvärr är trenden den motsatta. Den ökande byråkratin koncentreras mer och mer till storstadsområdena i allmänhet och i Stockholm i synnerhet. Detta gör mig frustrerad.

För mig är decentralisering en traditionellt viktig fråga. Men med blygsamma 8 % av väljarkåren kan det vara svårt att få genomslag i politiken.

Pensionärer i skolan
Vill belysa och berömma ett härligt och välkommet initiativ pågår i Hede. Här är bland andra Birgitta Sundeberg-Bäck aktiv centerkvinna och pensionär drivande. Projektet består i att pensionärer, via PRO, kommer att vara delaktig i skolans vardag.

Man kommer bland annat att under delar av dagen att servera fika och frukt till elever och personal i rasthallen. Tänk vad mycket man kommer att vinna med detta. Mycket i det tysta. Särskilt för de elever som saknar någon som mormor eller farfar. Även alla som känner otrygghet i skolans värld.

Jag är övertygad om att bara av att synas och finnas till så kommer dessa pensionärer direkt och indirekt ge elever värdefull trygghet. Förmodligen kan dessa pensionärer även med viss livserfarenhet i tidiga skeden hjälpa till och se elever som ligger i riskzon för utanförskap eller mobbing mm.

Troligtvis kan detta utvecklas med tiden. Kanske med läxläsning och andra erfarenhetsutbyten. Tror att man kan ha ömsesidig nytta och trivsel med detta.

Hoppas att detta initiativ kan spridas ut i fler skolor i vår kommun.

Härjedalen 091126 Anders Häggkvist